Jag har fått en såndär obehagskänsla i kroppen igen. Min magkänsla talar ganska starkt. Du vet när det gör sådär ont i hela kroppen för att man inte riktigt vet vart allting ska placeras?
Jag avskyr verkligen att bli påmind om vissa saker från mitt förflutna. Det gör ont, och magkänslan gör sig påtaglig. Tilliten till människor är inte stor. Ibland är det lättare att blunda och låta vissa saker flyta på. Men verkligheten springer alltid ikapp en.
Jag vet att jag skrivit om det förut, och frågat om det. Kan du vara mitt uppe i någonting, men sedan helt plötsligt bli avbruten av dina egna tankar, undra vem du är, vad du gör, vilket liv du lever osv?
Jag tycker att det är så jäkla äckligt när det blir så. Jag känner mig fruktansvärt tom, liksom ihålig i ett skal. Går inte att beskriva den känslan, men det är läskigt. När verkligheten kommer ikapp, kommer även frågorna. De man aldrig kan få svar på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar