Varför är det så att alla människor har äckliga saker för sig, men dessa bara sker bakom stängda dörrar och är väldigt tabu att prata om? Men när någon annan gör en äcklig sak i allmänheten, som man själv kanske gör hemma i sin ensamhet, så kan man högt och mer än gärna kritisera denna person?
Är inte det lite konstigt egentligen? Att det är så jävla lätt att gå med pekpinnen efter andra, men när det handlar om en själv då jävlar alltså, fy fan vad bra man är. Eller hur är det?
Mina fisar kan väcka döda just nu. Tur att jag sover ensam inatt, annars kanske jag hade dödat C.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar