Jag har precis tittat klart på en dokumentär som gick på femman. Det var om ett fängelse i Iowa.
De intervjuade vissa som satt där. De som ansågs ha en mentalsjukdom fick de sära på, och spärra in. De kunde inte vara på en "vanlig" avdelning.
Just en kille, som hade mördat sin mamma fascinerade mig. En människa som jag tror skulle vara sjukt intressant att jobba med, att försöka komma under skinnet på.
Som han sa, officiellt satt han inne för att han hade skjutit en människa, nämligen hans mamma. Men han hade gjort det på ett så humant sätt som möjligt.
Han hade varit hemma hos henne, ätit middag, pratat, skrattat och haft det trevligt. Sen sa han att han älskade henne, och efter det sköt han. Han var tvungen för hennes skull, för han hade skjutit andra innan.
Det var hans historia.
Det fanns två tvillingbröder där inne också. Ena hade mördat sin flickvän medans den andra stod och såg på. Det var den brorsan som stod och tittade på som berättade hur brorsan hade knivhuggit henne flera gånger. När han berättade det här satt han och log. Lite väl mycket bad boy för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar