Jag var och hälsade på min kära vän Jeanette nere i Sveriges baksida. Det är sjukt jobbigt att hon har valt att bosätta sig där. Kunde inte hon bara fatta att vi skulle träffas en dag och bli buddies? Jag har lockat hit na, eller ja försökt. Men nej, inte det inte. Självklart gick hon och köpte en lägenhet där nere då istället.
Ialla fall, gången jag pratar om nu är nog från September, då var vi på Liseberg. Jag kunde inte nöja mig med alla andra attraktioner som fanns, utan jag var tvungen att skapa en egen också - mig själv. Vi åkte någonting, som jag inte har någon aning om vad den heter. Men helvete vad rädd jag var. Alltså jag trodde seriöst på att jag skulle dö på plats och sen glida ur den där. Jag ville inte ens åka i den när vi stod i kön, men jo. Alla var bestämda, det var bara att le och se glad ut.
Från det att den lyfter och börjar röa på sig tills det att den stannar, så skriker jag konstant. Jag tog i ända ifrån Stockholm ner till Sveriges baksida. Tro fan att alla hörde också, folk stod i kön och pekade, garvade osv. Tanterna brevid mig fick sig ett gott skratt, speciellt när jag tar i som mest och verkligen skriker "JAG DÖÖÖÖÖÖÖR". Hur jävla tuff är inte jag som vågar visa upp den här sidan inför hela Göteborg? Medans alla andra åkte den med riktig dödsångest, men var för fega för att yttra sig. Jag är tamefan så jävla bra ibland, med eller utan dödsångest i en karusell, bra är jag.
Här är jag och Sarah när vi åker Höjdskräcken, inte den där jag faktiskt dog en liten bit, men det här var direkt efter den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar