När helvetet fryser till is

Jag och Amanda va glada och uppspelta över att gå och titta på lägenheten. Amandas brist på sömn denna natt visar sig dock väldigt bra på den här bilden. En ärlig bild, där hon ser galen ut på något sätt. Kanske därför vi kommer så bra överens hon och jag, hon står för den galna sidan, och jag för allt det normala.

Vi var dock inte lika glada efter visningen. Allt för mycket att göra på lägenheten, men föreningen kanske står för endel. Vilket vi(=Amanda) ska ta reda på imorgon. Men vi står tvåa på en annan lägenhet också, och jag är så grymt sugen på att kolla på den. Den kostar lite mer i hyra, men samma område. Vad är det som gör den dyrare?

Sen kom Patrik och hämtade oss, Amanda försökte sig på en shotgun, men jag vann ändå. Hon skulle av först. Så är det när man är lite bättre Amanda, man åker ifram.

Vi slängde av na i farten och här springer hon efter bilen. Jag tycker hon ser lite för glad ut för att precis ha blivit avslängd. Självklart springer hon efter bilen, jag satt där i, och vem vill inte vara med mig? Hade det varit ombytta roller hade jag också sprungit. Lite senare sprang hon dock in i en stor upp plogad snöhög, det misstaget hade jag inte gjort.

Vi var på bolaget också. Jag slapp bära påsar, för Patrik skulle visa vilken man han var och att han kunde bära på sex systemkassar själv. Till saken hör då att jag bär på massa annat istället. Vilken man va?

Sen börjades det, jag blev placerad i en kartong, där kunde jag få bo tyckte han. Så där satt jag, helt solo, med sikt ut till hallen och bara väntade och väntade och väntade. Ungefär fyra-fem timmar senare kom Robert hem.