Med handen på hjärtat så undrar jag ibland vad jag har för stolpskott till vänner. I do. Eller, kanske inte stolpskott, men lite - mer hur fan tänkte du där egentligen? grejen. Det är ingenting jag är tyst om heller. Jag skriver det här, och skulle någon fråga mig så skulle jag säga det.
Saken är den, att även fast de gör bort sig ibland, så är de fortfarande mina vänner och lyser upp min vardag, mitt liv. En kär vän skickade sms till mig idag, och gjorde hela min dag.
"När jag kom hem igår orkade jag inte låsa upp dörren av nån anledning, så jag ställde mig och tokringde på dörren kl 6 på morgonen, så kom mamma och öppnade. Då fick jag sms och blev irriterad och suckade och ropade 'aldrig nån lugn och ro!' sen gick jag upp för att borsta tänderna men jag började räkna mina tänder högt och sa sedan 'herregud så många tänder jag har! Hur ska jag få plats med alla dem i min nya lägenhet?!'"
Jeanette, hur fan tänkte du här? Så jävla bra att ni inte tänker alls ibland. I love it.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar