Jag har lika mycket sex appeal som grodan boll

Va på bio ikväll med Robhin och såg Shutter island, bra film men jävligt skruvad alltså. Vi båda satt efteråt som två frågetecken. Han frågade mig, och jag gav en förklaring, sedan gav han en motförklaring på det, typ så. Så nu undrar vi båda - hur fan var det? Får fråga min handledare imorgon på praktiken, hon har sett den.

Jag och Robhin har haft en vänskap på många år. Han är den vän jag har idag, som jag har känt nästlängst. Det var faktiskt tack vare Lina som vi lärde känna varandra. Hon tyckte vi skulle bli ett bra par, men vi slutade som bra vänner istället. Så idag har vi känt varandra i 9 år. Det är länge, väldigt länge. I med och motgångar måste jag säga.

Det senaste halvåret är det motgångar. I somras var vi väldigt bra vänner. Vi gjorde allting tillsammans, allt du kan tänka dig, förutom att vi hade sex och den biten tillsammans. Tills han träffade en person, då gick allt åt helvete. Han slutade i mina ögon, vara en vän. Jag blev besviken gång på gång så jag sket i allt. Jag klippte. Det var sjukt jobbigt, och tomt. Jag menar, han var en person jag pratade med minst två gånger om dagen med i telefon, och vi träffades minst två gånger i veckan. Till att inte prata med honom alls, och ses när det passade honom.

Jag sa åt honom innan också, att se till att det inte blir såhär igen, innan det hände. För just det hade vi gått igenom en tidigare, när han dejtat en tjej/er. Han lovade, men det hände. Vi är nu i stadiet där vi tar upp vänskapen igen. Vi får se hur det slutar den här gången.

Det är konstigt egenltigen, hur det kan bli så. Eller liksom, att man väljer att det blir så. Lär man sig med åren? Eller är det ett gående mönster hos vissa personer, att det alltid blir så vid ett nytt förhållande?