Trots att min lillebror är jätte gullig på alla sätt och vis och ja, du vet allt det där. Så är han så sjukt jävla mycket pain in the ass. Visst fan tycker jag om honom, men ibland vill jag bara strypa honom och sedan slänga ut honom genom fönstret.
Pojkvasken fyller 13 i sommar, förstår du då vad jag går igenom här hemma? Han är dessutom inte rebellen utåt, så han är den coola killen i skolan och är uppkäftig där osv. Nej, det är han alldeles för blyg för. Den delen utav sina trotsiga finniga tonårsår tar han ut här hemma. Som jag har längtat, not.
Fast han är ganska go mellan varven ändå. Igår tjatade han på mig att han ville bli morbror. Okej att jag är hans storasyster, men jag är ändå den yngsta i treskalan utav hans äldre syskon. Varför tjatar han på mig? Syrran har ändå sin karl och de har kilat stadigt i några år nu. Gå till henne, inte till mig. Vilket jag sa till honom också, men det spelade tydligen ingen roll, för tjatet fortsatte.
Lillebror, du får nog allt vänta några år innan jag bakar en bulle i ugnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar