Du vet den här känslan man får när man springer in i någon, eller ser någon som man verkligen inte vill träffa. Det hände mig idag, två gånger.
Första gången var när jag och Robhin sitter och käkar på Tacobar innan filmen. Så ser jag en kille gå förbi som jag känner igen, och utbrister herregud. Samtidigt som jag gör det får vi ögonkontakt och jag tittar bort, varpå han gör samma sak. Han går med en tjej och försöker låtsas som ingenting. Jag börjar garva. Det var en kille jag träffade förut, ett svin, som jag fick äran att dissa.
I såna lägen skulle det verkligen vara kul att vara tankeläsare. Undra vad hans första tanke var liksom. Jag sa min, och sedan tänkte jag fan vad ful han var. Men vad var hans? Jag tycker det är kul, tankar, och vad som försigår i andras hjärnor. Speciellt i såna här situationer.
Min andra åhnej var min granne. Hanna heter hon. Vi gick i samma klass från fyran-nian. Vi var bra kompisar som yngre, men sedan kom högstadiet och jag orkade inte med henne längre. Vi gled isär, växte ifrån varandra. I mina ögon är hon lite utav en översittare. Det var inne på toaletten efter filmen. Vi kom ut samtidigt och jag såg henne i spegeln. Vände ryggen till och tvättade händerna. Hon var för upptagen med att spegla sig själv, så hon upptäckte aldrig mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar