Som sagt, vuxen på papper. Alltså får jag göra som vuxna gör då, vilket oftast är att bita ihop. Jag har gjort det bra länge nu, men idag brast det.
Ett samtal till min Amanda, och sedan rann tårarna. Fy fasiken vad det är skönt att kunna göra så. Jag är faktiskt inte så hård som jag ibland gärna framställer mig, jag grinar, men bakom stängda dörrar och oftast för mig själv. Det krävs mycket innan det briser och jag gör det framför någon annan, om jag inte är riktigt arg, eller full.
Men bita ihop är alltid lättast. Varför gör man så mot sig själv egentligen? För det är så skönt efteråt när man har lättat på trycket och släppt ut lite utav de där känslorna.
Jag lättade ikväll, nu kan jag lägga locket på och klara mig i några månader innan jag behöver lätta igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar