
I min värld är min lillebror fortfarande liten, och kommer nog alltid att vara. Han är dock inte lika liten som kläderna han en gång hade. Men ca sju år. Jag måste någonstans inse att han inte är så liten längre och har blivit en tonåring.
När jag var i hans ålder gjorde jag definitivt saker som jag inte vill att han gör idag, men som mer eller mindre är oundvikligt för en nyfiken tonåring. Så igår pumpade jag honom på information. Min lilla prins, som jag inte alls trott rökt, druckigt alkohol eller börjat intressera sig för tjejer, är precis tvärtemot.
Alkohol och cigaretter är ingenting främmande, och han tittar minsann på tjejer. Så jag fick honom att ändå på något sätt förstå att jag hellre ser honom komma till mig och frågar efter diverse saker han vill ha, än att han går ut på stan och frågar.
Liten har blivit stor. Harregud.