Sitter redo här hemma och väntar på min kära far. Han ska ta mig till Uppsala och farbror mongofot doktorn. Jag ska idag kunna gå obehindrat och vara smärtfri. Jag idag - haltar till och från och har ont trots piller.
Ja men det är härligt, tycker du inte? Är inte direkt förvånad, har man inte problem, ja men då skapar man dem. In med foten i soffan bah.
Tanken är att stygnen ska väck idag, och att jag kan gå med ett par normala skor efteråt. Nu går jag med en muppsandal och en vanlig sko. Men någonting säger mig att jag kommer gå därifrån arg och besviken. För att nästa vecka få göra ett besök till där uppe.
Jag har chansen till att sova en sista natt i mitt barndomshem ikväll. Det blir endel att släpa till skolan då. Men, jag tror jag tar den chansen ialla fall, den kommer liksom aldrig tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar