I vanlig ordning och när det väl gäller så kan inte jag sova. Det är dags nu, klockan visar god natt, men då går det inte. Däremot, såhär på kvällskvisten somnar jag gärna in, dock har jag stått emot det. Eller den klassiska, jag ligger vaken i några timmar och stänger av alarmet innan det går igång. Då är jag redo för att sova i några timmar för att klara dagen.
Vad i helvete är problemet med att sova när jag faktiskt ska sova? Idag kan det iofs bero på det faktum att min fot är i uppror, efter att jag bestämmde mig för att smälla in den i en soffa igår. Så att du har jag en blå fot som gör ont trots morfin. Vill inte ens veta hur det skulle vara utan.
Det är inte ens någon idé att lägga mig och brottas med sängen än.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar