torsdag 12 augusti 2010

Rätt upp i dajmkrysset

C har länge tjatat på mig att han vill höra mig fisa, så han verkligen kan konstatera att jag är som alla andra, är mänsklig, typ så.

Men icke, han har inte fått höra någonting bara för att jävlas med honom, tills i tisdags tydligen. Efter operationen när jag kom hem, full proppad med både det ena och andra. Sedan proppade jag i mig morfin och lite annat ganska duktigt själv. La mig på soffan och lät magen bryta ner allting. Yeah right, gaserna bildades och ville ut.

Så där låg jag och hade en hel jävla synfoni tydligen, helt borta, inför C. Nu kan han ialla fall inte tjata på mig längre, för nu har han fått höra för år framöver.

Inga kommentarer: