Hon ringde idag och hon var upprörd, glad, upphetsad, högljudd och massa annat på en och samma gång. Hon hade någonting att berätta. När hon var halvvägs in i allting avbröt jag henne, sa åt henne att hon skulle sluta försöka låta så allvarlig.
För jag visste precis hur hon såg ut, hur hon stod, hur hela hennes kroppsspråk var när hon sa allt det här till mig. Hennes minspel, hennes arm som viftar, med ciggen i handen, och hur hon lätt gungar i kroppen.
Hon sa att jag var läskig, men jag känner henne, hon där borta, min fru. Snart bor vi ihop.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar