torsdag 18 februari 2010

You ain't notihin' but a ho-ho-ho

Min handledare på min praktik kan ju ta sig i arslet alltså. Hade jag inte ångest innan så har man ju det nu alltså. Jag skrev ju i tisdags att jag hade ont i halsen, någon minut efter att jag skrivit det ringde min kära mormor. Hon frågade hur jag mådde och jag berättade, kvick som attan är tanten, trots sina åttio år på nacken. Hon frågade om jag inte hade praktik den här veckan, och jag berättade att jag börjar idag(tisdag). Hon tyckte däremot inte att det var någon bra idé att gå dit med min hals, alla gamla som ligger där är väldigt mottagliga.

Jag ringde först sjukvårdsupplysningen för att se vad dem hade att säga om saken, innan jag ringde min praktik för att börja hålla på och vara omständig. De avrådde mig skarpt att gå dit. Ringde enhetschefen på stället jag ska vara på. En jätte trevlig kvinna som uppskattade hur jag tänkte, fick medhåll från henne och hon sa att jag skulle stanna hemma några dagar.

Jag var på vårdcentralen igår, för att utesluta halsfluss(som man tydligen kan få ändå, trots borttagna halsmandlar), det är uteslutet men min hals är så pass svullen och irriterad, därav känslan av att jag sväljer rakblad till och från. Berättade min siatuation för farbror doktorn och han rådde mig till att vara hemma veckan ut, just för att de äldre är så mottagliga som dem är.

Idag ringde jag min handledare och berättade det här, då hon redan hade slutat igår när jag fått veta allting. Jag sa aldrig att jag inte kunde gå dit, men jag sa däremot att läkaren hade avrått mig. Hon börjar hålla på, bete sig som en bitch, ifrågasätta mig hur jag har tänkt att det här ska fungera. Hur mycket mina betyg kommer sänkas för att jag missat en vecka från praktiken, frågar hur jag ska ha tid att ta igen all förlorad tid där osv.
Fine om hon hade gjort det här på ett schysst sätt, eller lämnat det till måndag då vi faktiskt träffas och tar det då. Men ta det över telefon och dessutom låta som om att hon precis sett sin man sätta på hunden är inte okej. Spänd som en jävla fiolsträng och as taskig attityd, är det vad jag ska stå ut med som handledare i tre veckor kommer jag bli galen.

Enhetschefen, alltså hennes chef tycker att jag tar mitt ansvar och är jätte positiv till att jag ringde och la korten på bordet istället för att komma dit och smitta ner någon boende. Jag har inte haft ont i halsen på ett år, så jävla typiskt att jag ska få det nu när det verkligen inte passar sig. Men vadfan ska jag göra? Jag ser verkligen inte fram emot måndag nu kan jag säga.

Inga kommentarer: