Min dag började ju inte bra idag. Det första jag gör är att slå i min armbåge på cp-knölen. Du vet den där ömma punkten där så jävla mycket nerver sitter. Just precis, där slog jag i, och det var inte lite hårt heller. Det tog några timmar innan jag kunde börja använda handen normalt igen.
Sedan var det ju mitt samtal till min bitterfitta som handledare. Vilket gjorde mig väldigt irriterad. Efter det samtalet skulle jag plocka undan min frukost, och där under den tiden försvann min mobil spårlöst. Jag letade och letade men kunde fan inte komma på vart jag lagt den. Det värsta var också att den var på ljudlös utan vibrator. Så ringa till den var uteslutet. Ca en timme senare hittade jag min käraste ägodel inne i kylskåpet. Jag behöver inte ens gå till min praktik för att bli dement och virrig. Jag verkar klara av det alldeles utmärkt helt själv.
Dagen fortsätter och på schemat är det städa och tvätta. Någonting vettigt måste jag väl ändå göra av denna dag samtidigt som jag kan avlasta mamma med saker. På med musiken, så högt det går, och sen fram med dammsugaren.
Under tiden kommer min lillebror hem från skolan, vilket jag definitivt inte hör men märker när han helt plöstligt står framför mig. Jag blir livrädd, lägger fram ett gallskrik och sprattlar lite sådär hysteriskt med hela kroppen. Detta leder till att jag slår i armbågen igen, på exakt samma jävla ställe.
Så nu sitter jag här, men en armbåge som gör förjävla ont. Kan inte ens stödja på den. Bra jävla kämpat måste jag säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar