Barn är ju bra ärliga alltså, dem är så ohämade och så otroligt sköna när det gäller sånt. Idag när jag hämtade barnen på dagis så kommer lilltjejen fram till mig och säger att jag har en tjock mage. Jag skrattar åt henne, lyfter upp na och knäpper upp min jacka. Frågar om min mage är lika tjock nu. Hon sa att den inte var det, men att den var mysig.
Mysig tänkte jag? Det är väl mer min stickade tröja som är mysig i såna fall än min mage. Men hey, hon säger att jag är mysig, då är det ju bara att tacka och bocka.
Jag som inte ens åt några chips idag liksom, hur bra är inte jag? För att sedan falla tillbaka som fan när jag kommer hem. Skulle göra mig en matlåda tills imorgon. Vad gör jag då? Jo jag börjar rota runt i alla skåp vi har i brist på inspiration, för att försöka få någon. Självklart kommer jag då över lite kladdkaka, en påse pumpa kärnor(som jag åt upp) och lite annat smått och gott. När jag gjort matlådan så blev det över. Mamma fick till och med matlåda, jag tvingade i hennes karl lite mat också. Med fortfarande mat kvar, för lite att sparas, men för mycket för att slängas. Så jag fick äta det med. Nu sitter jag här och ser gravid ut igen. Kan ingen lägga in mig på ett boot camp eller något sånt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar